“The plain fact is that the planet does not need more successful people. But it does desperately need more peacemakers, healers, restorers, storytellers, and lovers of every kind. It needs people who live well in their places. It needs people of moral courage willing to join the fight to make the world habitable and humane. And these qualities have little to do with success as we have defined it.”
— David Orr
Trots att många i världen för stunden lever liv där alla deras lägre behov är tillgodosedda är det en bråkdel av dem som aktivt ägnar sig åt bli sina bästa jag eller frigöra sin potential till att utvecklas till hela individer. Den stora massan lever ett drönarlikt liv fullt upptagna med att jaga efter den senaste prylen som reklamen hjärntvättat dem är exakt vad de behöver för att känna tillhörighet, meningsfullhet och betydelsefullhet. Prylar vi inte behöver utmålas som nycklar till frälsning antingen genom att vi ska bli uppfattade på det viset som vi önskar av omvärlden eller äntligen själva lyckas erövra dessa upplevelser genom själva ägandet. Givetvis är det fabricerade lögner som håller massan kvar i ett löneslaveri piskade av de skulder de samlat på sig medan de jagat efter saker som designats just för att få dem fångade i det mentala fängelse de lever i mellan sina öron.
Vi lever på en planet där världens åtta rikaste individer äger tillgångar som är större än övrigas miljarders samlade välstånd, allt orkestrerat genom privata bankers tillstånd att skapa pengar genom skuld, vilket ständigt sänker värdet på de pengar som redan skapats, medan ränteskulden stadigt ökar och är flerfaldigt större än det ens existerar kapital i omlopp för att täcka. Det är också en designfråga och något som den globala bankeliten kämpat för att driva fram, för att de med lätthet kan definiera vilken politik som förs helt oavsett vad folket i länderna beslutar om, så länge de har kniven mot politikernas strupar genom nationernas egen skuldsättning.
Ekonomi är ingen naturlag. Det går att förändra det ekonomiska systemet i grunden, eliminiera räntor, trycka pengar utan skuld, ta tillbaka kravet på att banker ska ha täckning för det kapital de lånar ut, förenkla lagstiftningen och göra det både enklare att vara lokalt aktiv företagare och svårare för de globala företagen som idag genom möjligheten till skatteflykt kan dränera länder på resurser utan att kompensera länderna i gengäld. Globaliseringsivern har en tydlig baksida i det att lokala verksamheter slås ut och sedan följs åt av de samhällen de försörjde.
Prepperrörelsen har fått upp ögonen på hur dåligt rustat samhället blivit och på hur beroende vi är av transporter för att alls klara samhällets försörjning i kris. Deras ryggmärgsreflex i en omvärld som inte sett att kejsaren och hela kungadömet står nakna är att gräva ner sig, beväpna sig, bygga bunkrar och nätverka i små grupper för att alls säkra förmågan att överleva vid större kriser – även om de faktiskt också just nu hjälper människor att inse att MSBs 72-timmarsuppmaning är något varje individ behöver säkerställa att de klarar av i händelse av oväder, strömlöshet eller andra samhällsstörande svårigheter.
Omställningsrörelsen ser samma problem, men förbereder sig genom att försöka få människor att börja ställa om, på riktigt. Nyss helst, men nu är bättre än sedan. Från en värld beroende av olja och transporter till självförsörjande mindre samhällen, som klarar av att förse sig både med mat, vatten, värme, bränsle och annan lyx som sjukvård, brandförsvar och ett fungerande rättsväsen. De framstår inte lika mycket som domedagsprofeter, men de jobbar ju för att omställningen ska lyckas – förmodligen redo att fly fältet om det inte går vägen.
Sedan har vi AI, robotar och DNA-forskning som just börjat ta kvantsprång och där vi sannolikt kan få viss hjälp med att ställa om, så länge vi har resurser kvar att driva dem. Kanske kan vi även finna sätt, med deras hjälp, att producera nya bränslen som också hjälper oss att reparera delar av de skador vi orsakat den biosfär som håller oss vid liv. Det är en bonus – något att hoppas på medan vi ställer om och preppar. Sannolikt inte det smartaste kortet att satsa alla pengar på – för att vi inte vet om vi hittar svar innan vi får slut på billig energi.
En del av omställningsarbetet handlar om inre omställning. Om att finna en mental beredskap och om att utveckla hopp och framtidstro, samtidigt som vi ska stärka oss för att klara av tuffare tider där massvis med spännande karriärer inte längre har något värde alls.
Youtuber på ett dött internet där alla servrar slocknat kommer då ställas mot bonde, snickare, sjukvårdare, örtspecialist eller varför inte emot vattenreningsspecialist.
Lattemorsorna kommer inte längre att få tag på kaffe… eller barnvagnar eller fungerande mobiler heller för den delen.
Inte all utveckling går framåt. En del går bakåt. En del i sidled.
Här kommer jag lobba för att fortsätta sikta uppåt, utåt och inåt – för att jag är övertygad om att det är först när vi kan leva i samklang med vår biosfär som vi förtjänar möjligheten att förflytta oss till andra världar, samtidigt som jag är dito övertygad om att det är ett vetenskapligt arbetssätt i kombination med Big Data och AI som kommer hjälpa oss att förstå oss själva och vår omvärld bättre än vi gör idag. Kanske bra nog för att vi ska kunna rädda oss själva som art, eller om inte annat se arten som en startraket för den AI som vi skickar vidare i jakt på hjälp för de av oss som blir kvar.